Lite sent kanske men jag har funderat, glömt bort och funderat lite till över min slutreflektion om de veckor vi haft gestaltning samt mitt egna arbete. Som man kan ha märkt om man har läst i min blogg så är jag inte så bra på att lägga upp saker med jämna mellanrum, jobbar lite på det men det går långsamt framåt. Men som titeln på detta inlägg säger "bättre sent än aldrig".
Så gestaltningen. Så fort vi fick uppgiften och ordet "konflikt" satte min hjärna igång och jag ville göra allt! Men detta är ju tyvärr inte möjligt när man endast har sju veckor på sig så jag tänkte efter vad jag ville göra mest. Där simmade tanken om analoga foton fram i huvudet och jag visste att jag måste fota.
Sen kom ju det där med vad man ska fota.. Hur gör man där? Den första tanken som dök upp var faktiskt att jag ville fota olika typer av konflikter och skapa något med bilderna. Redan då var jag inne på att skapa ett träd av konflikter. Men jag kände där att det blir nog för svårt och för spritt så jag drog ihop idén lite och hamnade i en konflikt mellan naturen och det moderna, teknologi.
Sen började det dyka upp lite problem.. Vart kan man köpa fotokemi i ett digitalt Göteborg?
Jag googlade, frågade runt och tillslut började jag åka spårvagn runt i Götet för att jaga dessa fotovätskor. Första stället jag åkte till kunde beställa, men de ringde inte tillbaka. Andra stället hade helt slut och det skulle ta minst en vecka att få in för det var slut hos leverantören. Men tredje gången gillt och de hade kemin jag behövde! Trodde jag... Ingen pappersframkallning här inte.. Så jag gav upp lite halvt och beställde denna framkallare. Jag hade ju i alla fall så att jag kunde framkalla själva filmen, och det betydde att jag kunde börja fota.
Så en fin och solig dag i Mars tog jag min underbara analoga systemkamera och promenerade upp på Ramberget på Hisingen. Jag tog god tid på mig när jag gick upp till en av utkiksplatserna och verkligen njöt av den natur som var runt mig. Och när jag väl var framme och såg ut över staden Göteborg, studerade jag den vackra staden och tog fram kameran. Den dagen tog jag slut första rullen film och det kändes underbart. Bara utkiksbilder, både över stan och över skogen som fanns åt motsatt håll.
Ur dessa bilder skapades mitt första "färdiga" foto.
Men Ramberget räckte inte till för mig, det var inte tillräckligt med natur. Så jag tog min kamera och de fotovätskor jag fått tag i och åkte till mina föräldrar ute i Ödsmål. Här började jag bygga upp min fars gamla fotolabb och fick både städa ur ett utrymme och städa av de gamla karen och maskinerna. Men även när jag var i Ödsmål tog jag mig tid där jag bara njöt av solen och promenerade i skogen. Här hade jag mer tillgång till "riktig" natur. Och nästa rulle film tog slut.
Men när man tagit två rullar film och inte har någon pappersframkallning känns det ganska meningslöst att fortsätt fota. Jag visste ju inte om bilderna jag tagit är något att ha och om jag måste tänka om. Så vad gör man då? Jag frågade min syssling som jag vet har en digitalsystemkamera om jag kunde få låna den, och som jag antog så var det helt okej. Men den kameran var i Göteborg och jag var kvar i Ödsmål.. Vad kunde jag göra under tiden då? Jo, jag tänkte tillbaka till gymnasietiden och vad vi fick göra när vi hade foto. Då dök en annan rolig grej upp. Lådkamera! Det är ju kul som fan, tänkte jag och började genast leta upp en skokartong jag kunde ha som grund.
Dock så kom jag inte ihåg helt hur man skulle göra den och vad som behövdes så jag började ännu en gång att googla och hittade detta: http://www.montessoriparlan.info/skolarbeten/noteknik/kamera.shtml
Och jag började tillverka en egen kamera. Men för att kunna använda denna var jag tvungen att ha den där framkallaren som jag inte kunde få tag i, så lådan fick hamna på hyllan när den väl var klar. Och jag tog mig tillbaka till Götet.
När jag var tillbaka i Göteborg fick jag lånat en digital systemkamera och övnings fotade lite för att komma ihåg hur den fungerade. Men jag ville ju ha något kul jag kunde fota med eftersom min konflikt ändades lite efter jag kom tillbaka till Götet. Nu blev det mer inriktat på "onaturliga naturliga saker". Så jag började virka lite. Jag virkade en söt liten blå apa. Eftersom apor är ett djur och därför är naturlig men om den är virkad och blå är den ändå onaturlig.
Jag fotade min lilla apa och en av mina medstudenters väldigt trasiga iPhone digitalt på Ramberget lite för att se vart min konflikt hamnade och jag blev nöjd med resultatet. I alla fall bildmässigt. För en apa och en mobil kändes inte tillräckligt så kom jag på tanken att tillverka ett eget träd av diverse kablar. Men för att slippa fler utgifter på material åkte jag ännu en gång till mina föräldrar och letade bland deras grejer för att hitta kablar, och jag hittade en hel del. Så efter många sår på händerna och många buss/tåg resor senare var trädet äntligen färdigt och jag kunde börja fota det med.
Äntligen så ringde de tillbaka från fotobutiken jag beställt framkallaren från! Så jag åkte samma dag dit och köpte den och sedan direkt tillbaka till Ödsmål och började blanda till alla fotovätskor. Sen blev det dax att börja framkalla. Så glad som jag blev av att så där i det lilla rummet med den dova röda belysningen är svår att beskriva men jag njöt av varje sekund.
Och här någonstans började även min konflikt att ändras. Den var inte längre den yttre konflikt som jag började med, utan nu så började jag försöka representera mig själv i de bilder jag tog. Jag använde mig av trädet som jag gjort och av mobilen jag hade lånat. Men jag tog även med mig min iPod ut. Nu fotade jag det sista analoga och jag upptäckte vart min konflikt nu mera låg. Det var inte en konflikt mellan naturen och teknologi, mot landet och stan utan det var min inre konflikt att jag är egentligen beroende av teknologi men är i hjärtat en person som älskar natur. Hur går detta ihop egentligen? Det vet jag inte själv. Jag är en naturmänniska som bor inne i Göteborg.
De bilder som kom ut ur denna "realization" blev jag. En bild på ett träd som lyssnar på en iPod.
Här i mellan någonstans fick jag även använt min lådkamera och "fotat" med den samt framkallat dessa bilder. Jag stod även många timmar i fotolabbet. En dag när det inte var så fint väder ute stod jag i sex timmar sammanlagt under dagen, inte så konstigt att man hade huvudvärk och inte mådde så bra sen. Dåligt ljus och ångor från kemi är ingen bra kombination om man inte vill må illa.
Så när jag sedan skulle sätta ihop min presentation blev det inget svårt val hur jag ville att det skulle se ut. Jag placerade "mig" i mitten som en lite större bild eftersom det var det jag kom fram till. De andra bilderna fick hamna så som jag tyckte att det kändes bäst. För att helheten skulle bli balanserad.
Så nu när jag tänker tillbaka över dessa veckor som man har jobbat med detta så är det ju självklart vissa saker som dyker upp. Vad man kunde ha gjort annorlunda, hur man kunde utvecklat det lite till och vad som kunde bli bättre. Och jag skulle nog tänkt på att fotovätskorna är svåra att få tag i och letat lite tidigare. Jag kunde även fotat mycket mer, men där var det plånboken som satte lite stopp. Tyvärr är det ganska dyrt med att jobba analogt. Jag kommer garanterat fortsätta fota och experimentera i fotolabbet mycket mer än vad jag hann med. Och kanske till och med fortsätter att arbeta runt temat "konflikt". Kanske ska testa min ursprungliga idé och lära mig att fota ansikten och andra saker med, inte bara natur. Så efter många rullar film, hundratals digitala foton och en jävla massa buss/tågresor blev jag klar. Och om jag får säga det själv så blev det förbaskat bra.
